Jag måste erkänna att jag många gånger tänkt onda tankar när folk omkring mig fnyser eller ler åt mitt sätt att förhålla mig till mitt barn. De saker som folk förstår minst är:
1. Jag låter honom sova i vår säng halva nätterna (eftersom han efter 7 månaders kolik i början av sitt liv haft mycket svårt att sova och att somna själv). Många föräldrar tycker att det här är lite pinsamt och berättar inte gärna att de samsover med barnet. Jag tycker att det är fullkomligt naturligt att samsova. Om barnet själv vill såklart.
2. Allt som ställs fram på matbordet vid middagen skall han få smaka på, vilket innebär att mjölkprodukter är bannlysta vid gemensamma måltider (eftersom han är mjölkproteinallergiker).
Men det finns många fler exempel som jag inte orkar ta upp här.
Vid de tillfällen då jag möter frågande blickar, höjda ögonbryn, negativa kommentarer eller hånfulla leenden från omgivningen så kan jag inte stå emot mina egna ondskefulla tankar. Jag tänker att: "Jag hoppas att du någon gång får ett barn med kolik, ett barn som är allergiskt, ett barn som inte kan sova, ett barn som är väldigt känsligt och som kräver en hel del jobb. Helst skall förlossningen vara lite kaotisk också så att du blir lite omruskad. Då kanske du förstår vad det handlar om." Sedan ångrar jag mig. Så kan jag ju inte tänka! Stackars barn som skulle ha en så oförstående förälder. Nej, låt alla barn som är lite extra känsliga få föräldrar som lyssnar och agerar! Inga fler onda tankar från mig. Jag lovar! Kanske.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Nja du är nog inte så ond... men säkert lika bra att dessa föräldrar inte får barn med extra stort närhetsbehov för jag tror inte de skulle prioritera det.
SvaraRaderaKonstigt att du som ändå bor i "storstan" möter så mycket folk med förutfattade meningar om hur man ska förhålla sig till sina barn. Jag som bara umgås med "lantisar" har inte alls fått några höjda ögonbryn eller hånfulla leenden över vårt väldigt "närhets-bortskämda" barn (som sover hos oss hela nätterna och gärna får fortsätta med det tills han självmant flyttar ut.) Folk bryr sig inte helt enkelt. Som en kompis till mig sa: man gör det som fungerar.
Och att man inte serverar mat som inte hela familjen kan äta är väl ganska självklart.
Förstår mig inte på storstadsborna...
Ang min påhälsning så tror jag vi kommer runt jul/nyår hela familjen istället om ni är hemma. Får höras mer i luren..