Jag fick ett mail från Liberoklubben idag. Där skrev de att:
"Beröring och kärlek är minst lika viktigt för det lilla barnet som mat, vatten och sömn. Det låter kanske självklart men just närheten och hud-mot-hud-kontakten har en väldigt stor betydelse för barnet på många sätt - det påverkar trivsel, utveckling och att man känner sig älskad precis som för oss vuxna."
När jag läste mailet så dök plötsligt minnen upp från Hugos första månader. Jag var på babymassage med honom och själv såg jag fram emot varje tillfälle och tyckte att det skulle bli mysigt med en lugn stund. Men Hugo hade inte ro att bli masserad. Han gillade INTE beröring, utan började gnälla och gråta ofta. Ett par minuter stod han ut, sedan talade han bestämt om att det fick vara nog. Jag fick heller inte röra honom när han skulle somna. Och jag som inbillade mig att alla barn tycker det är skönt att bli smekta i pannan eller på ryggen just som de skall sova. Hugo blev arg.
Då läste jag och hörde ofta hur viktigt det var med beröring för spädbarn för deras välbefinnande och utveckling och kände mig förtvivlad över att Hugo inte ville. När han var några månader så nöjde jag mig med lite fotmassage på honom innan han skulle somna för natten. Det tyckte han var OK och det var också en bra signal för honom att det var nattning som var på G.
Men istället för aktiv beröring så ville Hugo ha konstant kroppskontakt. Han ville vara hos mig både när han var vaken och när han sov. Spjälsäng, vagn och babysitter var ingen idé att ens prova. Bärsele var det som gällde! Fast helst bara mammas armar. Så förhoppningsvis uppvägde all den där kroppskontakten bristen på hudmothudkontakt och övrig beröring :)
Nu får man klappa Hugo när han är sömnig. :) Han ler och tycker att det är mysigt. Men han är mycket bestämd på att han skall ha kläder på sig! Att springa nakenfis är inte hans favoritsysselsättning. Bara om det är bad på gång. Annars tar han sina kläder och visar att han vill ha på sig dem. Min lille pluttgubbe!