Jag fick ett mail från Liberoklubben idag. Där skrev de att:
"Beröring och kärlek är minst lika viktigt för det lilla barnet som mat, vatten och sömn. Det låter kanske självklart men just närheten och hud-mot-hud-kontakten har en väldigt stor betydelse för barnet på många sätt - det påverkar trivsel, utveckling och att man känner sig älskad precis som för oss vuxna."
När jag läste mailet så dök plötsligt minnen upp från Hugos första månader. Jag var på babymassage med honom och själv såg jag fram emot varje tillfälle och tyckte att det skulle bli mysigt med en lugn stund. Men Hugo hade inte ro att bli masserad. Han gillade INTE beröring, utan började gnälla och gråta ofta. Ett par minuter stod han ut, sedan talade han bestämt om att det fick vara nog. Jag fick heller inte röra honom när han skulle somna. Och jag som inbillade mig att alla barn tycker det är skönt att bli smekta i pannan eller på ryggen just som de skall sova. Hugo blev arg.
Då läste jag och hörde ofta hur viktigt det var med beröring för spädbarn för deras välbefinnande och utveckling och kände mig förtvivlad över att Hugo inte ville. När han var några månader så nöjde jag mig med lite fotmassage på honom innan han skulle somna för natten. Det tyckte han var OK och det var också en bra signal för honom att det var nattning som var på G.
Men istället för aktiv beröring så ville Hugo ha konstant kroppskontakt. Han ville vara hos mig både när han var vaken och när han sov. Spjälsäng, vagn och babysitter var ingen idé att ens prova. Bärsele var det som gällde! Fast helst bara mammas armar. Så förhoppningsvis uppvägde all den där kroppskontakten bristen på hudmothudkontakt och övrig beröring :)
Nu får man klappa Hugo när han är sömnig. :) Han ler och tycker att det är mysigt. Men han är mycket bestämd på att han skall ha kläder på sig! Att springa nakenfis är inte hans favoritsysselsättning. Bara om det är bad på gång. Annars tar han sina kläder och visar att han vill ha på sig dem. Min lille pluttgubbe!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hugo låter precis som jag när jag var liten! Jag tyckte det var helt vidrigt om någon "fipplade" på mig, men jag tyckte om att sitta tätt intill och kramades gärna. :)
SvaraRaderaDu har gjort helt rätt, kroppskontakt kan vara av det mer "passiva" slaget också, och jag tror det finns fler barn (och vuxna) som föredrar det framför till exempel massage. :)
Jag gick också på babymassage med Emilia. Hon accepterade bara att man masserade vissa kroppsdelar och bara på skötbordet. Mage och ben och fötter går bra. Armarna är värst. Men det som du gjorde är ju också en del av grejen med babymassage fick vi lära oss. Att det är barnet som bestämmer och ger tillåtelse till beröring.
SvaraRaderaAnki: Härligt att höra att du var likadan som Hugo när du var liten, för jag vet vilken supergo människa du är. Nu har jag hopp om Hugo också ;)
SvaraRaderaJenny: Jag minns inte om vi fick lära oss att barnet bestämmer och ger tillåtelse till beröring. Det är mycket möjligt att det nämdes. Jag fick alltid gå ifrån när armar och ben var avklarade för då gav Hugo upp :D
Vill också tillägga att Hugo är supergo nu och vill ofta pussas och kramas och sitter gärna i knät och läser bok eller glor på TV. :)
Kids är olika. Trist när man försöker sätta alla barn i en särskild mall. Kan tänka mig att många barn är kittliga och då är det ju rent plågsamt att massera en så liten bäbis som inte kan säga ifrån riktigt.
SvaraRaderaSandra: Precis. Min lille kille är otroligt kittlig. Men säga ifrån kunde han! Det kunde han redan från dag 1 på BB. Hahaha!
SvaraRadera