Äntligen lite sömn

...inte för mig - jag fick bara sova ca 3 timmar inatt - men för Hugo. Han sov nog 3 timmar i sträck igår eftermiddag och vaknade inte någon gång på kvällen efter nattningen. Nu är det bara att hålla tummarna för att det här håller i sig och att några veckors sömnkur kan få Hugo att bli sig själv igen.

Fortsätter han dock att vara grinig och gnällig när han är utvilad så får vi förändra lite saker i vardagen... Stackarn kanske har fått bryta den osynliga navelsträngen med mig alldeles för snabbt och för tidigt? Han är ju en superkänslig gosse och har alltid haft starka band till sin mamma :) Efter att Oliver föddes har han dock fått vara mest med Jeroen, vilket han egentligen verkar gilla, men det kanske är något lurt där??? Försöker han bara vara duktig pojke???

Nåja, jag tror att det är sömnen som spökar i alla fall. Vi får se. Fram till jul får han på sig att "komma tillbaka".