Förlåt

En mycket klok treåring sa till mig igår efter att ha gått från lunchbordet: "Förlåt mamma att jag var ledsen!" Han kinkade med maten, först åt han en fiskpinne med god aptit, såg att jag inte hade några fiskpinnar på min tallrik (jag hade redan ätit mina två), började gråta och gnälla och sa att han bara ville ha makaroner. Jag tog en fiskpinne av honom och sa att de andra fick ligga kvar på hans tallrik (han ville ha 4 från början). När han såg att jag åt fiskpinne så åt han sina andra två med glädje.

Phu! Dessa barn! ;) Skönt i alla fall att han är som en vanlig liten snart-treåring igen! Vill aldrig mer ha tillbaka hysteriska gråtattacker som saknar förklaring och håller på i evigheter! Trots är ingenting jämfört med dem!