"Vändningen" igår

Vi var inne på sjukhuset igår för att vända bebisen rätt. Först fick vi vänta en stund på att barnmorskan skulle bli ledig. Sedan lotsade hon oss till ett rum där hon klämde lite på magen och sa att hon trodde att huvudet låg neråt... Men hon kopplade ändå på ctg och jag fick ligga med banden kring magen i världens längsta 30 min. Jag hade känslan av mjölksyra i magen, men det blev inga stora utslag på apparaten (tittade då och då för att se om det syntes några sammandragningar...). Det pendlade mellan 8% och 15%. Har ingen aning om vad det betyder :) Pulsen låg mest strax över 150, men även den pendlade mellan 130-180.

Sedan kom läkaren in och sa att ctg-kurvan så jättebra ut. Så klämde hon på magen och sa att hon tyckte att huvudet låg neråt och att det förmodligen sjunkit ner en bit. "Jippie" och "Typiskt" tänkte jag på samma gång. För visst var det skönt att slippa vändningsförsök, och underbart om huvudet sjunkit ner en bit så att det blir svårare för bebis att snurra runt. Men vad typiskt att bebis skall lägga sig på tvären under kontrollerna för att sedan lägga sig tillrätta när vi får tid för vändning! Det är ju inte mitt fel, men jag känner mig lite som en hypokondrier...

Från och med nu kommer jag att strunta i om bebis ligger rättvänd eller felvänd eller om den slagit knut på sig själv. För vänder den sig nu så kommer den förmodligen att snurra tills värkarna sätter igång. Och då kan jag lika gärna vänta tills dess med att se om den ligger rätt, eller om det är läge för ett halvakut snitt! Så det så!