Ungefär 2 månader innan Hugo var beräknad fick jag sammandragningar (tror jag) som kändes som konstant mensvärk flera timmar i sträck VARJE dag/natt. Jag hade svårt att sova när det gjorde ont, trots att det inte var några starka smärtor att tala om egentligen. Alla som haft rejäl mensvärk vet också att när man har det dagtid så vill man helst bara ligga still på en soffa eller en säng tills det går över... I 2 månader höll det alltså på.
Jag har nästan gått och väntat på att samma visa skulle upprepas den här graviditeten. Jag har gått och tänkt på att "snart är det 2 månader kvar, hoppas att jag slipper de där sammandragningarna, eller vad det är". Idag kom det. Fan. Det gav iofs med sig efter någon timme eller två. Men sedan var jag ute och gick och hela magen knöt ihop sig och det kändes obekvämt.
Hoppas, hoppas att det inte skall komma varje dag, för resten av min kropp mår så bra och är så pigg. Jag känner för att springa ett marathon! Hu! Vad sa jag nu? Nåja, jag känner för att börja springa i alla fall. Fast det får vänta några månader...
En liten guide till att låna utan UC
3 månader sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar