Jag har just suttit och läst igenom förlossningsberättelsen från Hugos födelse. Och tusan, jag blev riktigt taggad inför nästa förlossning. Minns knappt varför jag tyckte det var jobbigt förra gången. Eller jo, om jag tvingar mig att tänka på det. Men tänk, ut kom en helt normal och fullt frisk pojke! Åh, varför är det så lång tid kvar??? 82 dagar - en hel evighet. Och så lägger jag på 15 dagar för att vara mentalt förberedd på att gå och vagga extra länge ;)
JAG ÄR PEPPAD!!! Och imorgon ska vi träffa barnmorskan igen :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar