Stor mage

Kl 11.30
Jag sitter och äter lunch vid datorn. Pastasallad med räkor. En skruvmakaron trillar ner på golvet. Långt under skrivbordet. Jag tittar ilsket på den, rullar in stolen igen för att slippa se den och tänker "Äh, låt den ligga. Den kan städerskorna ta när de kommer". (Det kanske bor en "Annika Lantz-hallen-full-med-använda-blöjor" eller "-spara-kakor-och-godis-under-soffan-ifall-ett-krisläge-skulle-dyka-upp" i mig!?!?! -Se boken 9½ månad av Annika Lantz.) Min mage är ju så stor och i vägen. De skulle säkert förstå. Eller tro att jag inte upptäckt att makaronen trillat dit. Men genast tar jag mitt förnuft till fånga, trycker in tjocka magen så långt jag kan, böjer mig fram på stolen och plockar upp makaronen med en servett och ett lätt stön. Ordning och reda skall det vara!