Äntligen vanlig

Jag har många gånger blivit lite smått uppriven över hur alla föräldrar på Öppna förskolan skryter om att deras barn sover gott hela nätterna. Men igår, då var jag i överläge - Jag fick en kompis!!! Vi var tre föräldrar inne i bollrummet och som vanligt kom snacket in på sömnrutiner hos barnen. Det är INTE jag som startar detta samtalsämne, jag har tröttnat på det. Det visade sig i alla fall att lilla Nova hade sovit hela nätterna igenom sedan första natten på BB. Inga problem. Det enda Novas pappa kunde klaga över var att hon inte somnade själv i sin säng, utan att han fick ta upp henne i famnen där hon somnade på en minut. Stackars pappa :p

Men vi två mammor, våra barn var mycket lika. Hennes son skulle fylla ett nu i maj (precis som duktiga, söta Nova). Precis som Hugo hade han haft kolik i 6-7 månader, han somnade i princip bara vid amning, han vaknade varannan timme på natten och var svår att somna om, han var extremt lättväckt osv osv. Så i det här rummet vid det här tillfället var vi "de normala". Eftersom vi var två mot en :D Mamman såg en smula uppgiven ut när hon berättade hur dåligt sonen sov. Jag försökte trösta med att det faktiskt går över förr eller senare. För Hugo vände det ju helt totalt vid 13-14 månader då han lärde sig somna om själv helt plötsligt. Jag får ju fortfarande gå in till honom ibland, men det är inte skrik och gråt i timmar innan han somnar/somnar om. Bara att vänta ut de små liven. De lär sig. Ge dem trygghet och närhet så länge de behöver skulle jag vilja råda.