Tankar kring mordet

Det ligger blommor på platsen där kvinnan hittades död. Vackert, skrämmande och sorgligt på samma gång. Vi tog vanliga promenadvägen idag trots allt. Kan ju inte undvika den vägen för alltid. Polisens röda markeringar kring kvinnans kropp lyser fortfarande mot den grå asfalten. Man ser att hon låg ihopkrupen. I fosterställning? Kanske för att skydda sig mot ytterligare våld? Kanske av smärta? Känns konstigt att gå förbi där med alla kusliga känslor i kroppen samtidigt som Hugo sovaer lugnt och tryggt i sin barnvagn. Helt ovetandes.

Jag kan inte låta bli att tänka på dubbelmordet i samband med det här mordet. En kniv inblandad vid båda tillfällena, en kvinna som offer, en ung gärningsman. Jag önskar att det var samma kille som utfört båda dåden och att det är den killen som polisen haffat den här gången. Så att alla kan få sinnesro. Önsketänkande?