Min förkylning har gjort att jag inte har något luktsinne för tillfället. Det är riktigt irriterande när det gäller Hugo och hans blöjbyten! Normalt känner jag på mycket långt avstånd när han gjort nr 2, men nu måste jag gå och titta i blöjan för att veta... Det brukar annars vara ett manligt fenomen att inte känna b*jslukten. Inte bara här hemma. Jag har även sett föräldrapar på Öppna förskolan, på stan etc där pappan luktar på barnets rumpa och skakar på huvudet åt mamman. Mamman luktar strax därefter och kniper snabbt åt med fingrarna för näsan av stanken...Det här är faktiskt genetiskt! Kvinnan har ett bättre luktsinne och ett bättre färgseende än mannen. Generellt. Vilket gör kvinnan ytterst lämpad för att ta hand om barnen - färgseendet är t ex lämpligt för att se när barnet får rosiga kinder vid feber... Mannen har istället ett bättre kontrastseende, dvs kan skilja på ljust och mörkt och ser rörelser mycket bra. Varför är det så? Jo, förmodigen är det (enligt Darwins "survival of the fitest") så att under den tiden då människan jagade så utvecklades mannens seende för att vara som bäst på att se djuren han jagade (rörelser), kanske även i skymningen. Istället fick färgseendet bli lite svagare. Kvinnan som var hemma och tog hand om hushåll och familj klarade detta bättre med ett bättre färgseende.
Så det här med att mannen och kvinnan är lika och kan ta hand om barnen lika bra tycker jag inte stämmer riktigt. Mannen har i alla fall handikapp i sina sinnen (även hörseln, kvinnor reagerar mycket snabbare på sin bebis skrik än vad mannen gör - förmodligen styrt av hormoner). Med det vill jag inte ha sagt att jag är emot jämställdhet i dess rätta bemärkelse, men mer om det en annan gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar