Jag HAR slutat amma!

Nu är det fjärde kvällen i rad som lillplutten somnar utan att jag ammar och utan att han ens ber om "titti". 3 kvällar har han varit så feberyr att han bara somnat pladask i min famn. Ikväll satt vi på pilatesbollen och vaggade. Jag sjöng Trollmor-visan för honom. Och hör och häpna. Jag hittade en brett fönster där Hugo var riktigt, riktigt trött men fortfarande var vaken och där jag kunde lägga ner honom i sängen. Där låg han kvar, stilla och harmoniskt och somnade ganska snabbt. Jag är rörd! Det där fönstret har jag sökt med ljus och lykta i många månader men det har inte existerat. Det har varit vagga, amma eller gå ut med vagnen som gällt för att han skall somna. Ofta med högljudda protester. Men nu äntligen! :D Jag är så lycklig.

Så jag måste säga att det känns bara bra att ha slutat med amningen. Jag har ju provat så många gånger, men det har inte fungerat. Mitt tips till alla mammor därute är att - amma så länge som det känns rätt för dig och ditt barn. Känns det rätt för ditt barn så känns det ofta rätt för dig också... Sedan är det skitsamma vad folk runtomkring tycker och tänker. Samma sak gäller samsovning! Behöver barnet vara nära och sova med mamma och/eller pappa på natten så tycker jag att det skall få vara så. Jag vet många som höjer på ögonbrynen när man pratar om samsovning, men det är så många barn som har ett stort behov av att vara nära. Och det är ju klart att det skall få vara det! Strunta i vad alla andra tycker! Tids nog säger barnet till att det är redo att sova självt och då kan man vara stolt och glad över att ha fått alla de där mysiga nätterna tillsammans :D Och barnet är säkert mer harmoniskt.

Sedan finns det ju såklart barn som absolut vill ligga i sin egen säng från början. Ja, då skall de väl få det. Allt handlar ju om att barnet skall må bra och känna sig tryggt. Det finns också barn som vips slutar amma innan mamman är redo för det. Och det kan vara nog så jobbigt.

De är egentligen riktiga diktatorer de där små liven ;)