Jag hittade en video på Michael Jackson på Lindas blogg. Ett live-framträdande. Varenda molekyl i min kropp börjar vibrera när jag ser honom från den här tiden (sent 80-tal/tidigt 90-tal). Jag menar, den där tunna kroppen i alltför korta och fladdriga byxor. Den sångrösten och den totala kroppskontrollen. De sårbara ögonen och den stora munnen med perfekta, vita tänder. UTSTRÅLNING! Jag har inte tittat på någon video med honom på väldigt länge och trodde inte att jag skulle bli särskilt berörd nu när jag inte lyssnat till hans musik på ett bra tag (senast var när jag var höggravid med Hugo och var i full färd med att måla om sovrumet, dvs 1½ år sedan). Men jag blir lika berörd av att se honom på video nu som jag blev när jag var typ 14-15 år.
http://www.youtube.com/watch?v=1zpTQCQEFhg&feature=player_embedded
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar