Kemi är lätt

Jag stod och skulle blanda en buffert till mina proteiner förut. Det finns ett protokoll som jag tänkte följa, men pulvret ville inte lösa sig i så hög koncentration. Så jag räknade om lite. Sänkte koncentrationen rejält och kompenserade det med att öka volymen i det efterföljande spädningssteget och hoppades på att det skulle fungera. För att se om allt var rätt kontrollerade jag buffertens pH. Precis exakt rätt! Ha! Så lätt! Jag behövde inte ens en miniräknare (den ligger hemma på skrivbordet...).

Värre är det med bakterier och proteiner som lever sina egna liv. Man vet aldrig vad de hittar på. Som bakterierna jag odlar idag.... Trodde att de skulle växt klart vid den här tiden, men icke. De jag odlade igår blev klara på 3 timmar, dessa har knappt börjat växa efter 5 timmar! Suck!

Och proteinerna som jag skall rena fram sedan skall vi väl inte ens tala om. De är så små så man ser dem inte och man kan hålla på att rena i många dagar innan man ens vet om man överhuvudtaget har fått fram något protein!

Men det är lite tjusningen med det här jobbet. Och det allra bästa är när man fått sin artikel publicerad i en fin vetenskaplig tidskrift efter flera års ångest över att ingenting fungerar. Till slut lossnar det!